VM-guld och VM-silver på friflyg-VM för Sverige!

Uttagna att representera Sverige till VM blev slutligen, i klass F1A Anders Persson, Malmö, Robert Hellgren och Per Findahl båda Norberg. I klass F1B Per Johansson, Linköping och Bror Eimar och Oskar Findahl båda Norberg. I klass F1C Martin Larsson som representerar Sländan. Som hjälpare till Bror Eimar följde Thorvald Christensen med. Axel Olsson Segerström flög junior EM i klass F1A, Axel flyger för Norberg.

Robert Hellgren efter sista finalflygningen

Resultat från VM & JEM 2023 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Läs pressreleasen från Flygsportförbundet. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Två bilar startade redan den femte augusti för resan ner. Planen var att delta i två förtävlingar till VM. En bil startade senare med två piloter som avstod förtävlingarna, Anders och Bror. Thorvald var redan på plats i Frankrike.

Den första tävlingen Trophe Belgium började med F1C för Martin. Martin hade inte flugit jättemycket på träning innan VM, tävlingarna innan VM var ren träning för hans del. Några missar och lärdomar under dagen. Dagen efter flögs F1A, Per, Robert och Axel tävlade. Axel lyckades bäst och tog sig till final. Axel plockade luften mycket bra med sin enkla taktik att plocka luften från marken utan att snurra. I finalen gjorde Axel en bra flygning, men träffade elledningar nära landningen. Det gick bra, modellen brann inte upp och klarade även landningen, men det gav en tankeställare eftersom Axel bara har två modeller. Det gäller att vara försiktig med modellerna innan mästerskapet ! Axel slutade på en mycket hedrande niondeplats i seniortävlingen och på plats två i juniortävlingen.

Sista förtävlingen startade dagen efter, den legendariska Poitou. Martin och Oskar tävlade i klass F1C och F1B. Oskar var i samma läge som Martin med få träningsstarter innan resan ner. Oskar flög igenom hela trunken som träning, några missar under dagen. Martin hade lite otur och fick några skador på modellerna, men det var träningsmodeller så ingen stor skada skedd. Sista förtävlingsdagen flögs det F1A. Axel valde att avstå tävlingen för att spara på modellerna. Per och Robert tävlade. Per lyckades bäst och tog sig till final. Det blev en tiominutresfinal dagen efter eftersom vinden ökade mot kvällen. Per gjorde en bra flygning, men luften bar inte riktigt som för de bästa. Per fick en slutlig fjärdeplats i tävlingen.

Under förtävlingarna var det varmt. Trots att det kanske inte var supervarmt kände alla i laget av den tryckande värmen. Det skulle bli en tuff mästerskapsvecka. 33 grader och hög luftfuktighet gav tropisk känsla av värmen. Per hade köpt ett enklare solskydd som vi använde, det var guld värt. Under registreringen till VM så fick det svenska laget ytterligare ett lika dant solskydd som vi kunde bygga ihop till ett större, mycket bra inför mästerskapen. Det extra solskyddet finns just nu hos Per.

Innan VM så bokade Bror, Thorvald och Anders boende på ett hotell. Resten av gänget valde airbnb, fördelen med det boendet var att vi kunde laga egen mat. Att äta ute under två veckor i Frankrike blir både dyrt och komplicerat.

Tävlingarna drog igång med invigning, modellprocessing och träningsdagar. Invigningen var som alltid i Frankrike, väldigt lång och utdragen. Processingen gick smidigt, Bror fick ändra lite märkning på sina vingar då han inte hade den olympiska koden, men det var lätt fixat.

Första tävlingsdagen var F1A. Per inledde flygandet för svenskarna, Robert löpte med, Per J stod på linjen med tidtagarna och agerade lagledare. Tvåa ut var Robert och Per löpte med. Sist flög Anders och Robert löpte med. Det svenska lagmaskineriet flöt på perfekt och inga incidenter hände direkt under de sju grundomgångarna. Fyra lag av 38 hade fullt efter grundomgångarna, ett av dem var Sverige ! Väldigt stabilt fluget av svenskarna.

Till finalen hade 48 piloter tagit sig. På lagledarmötet hade det bestämts att arrangören skulle hålla de 10 meterna mellan startgrupperna även i finalen. De oroade sig eftersom i vårt fall skulle linjen bli 480 meter lång. De höll inte vad de lovade utan det blev väldigt trångt med 5 meter mellan startgrupperna. Juryn sa inget …..

Flyoffen drog igång sent med sex minuters maxtid. Det blev som väntat kaotiskt med många linkorsningar och låsta positioner på grund av alla linor. Det gällde att ha lite tur och hamna på en bra plats, det var näst intill omöjligt att flytta sig. Robert var enda svensk att klara sex minuter, det med minsta marginal då modellen tog mark efter 6:01. Pelle tappade 22 sekunder och slutade på plats 19, Anders tappade ytterligare lite och slutade på plats 29. Nu stor guldet i lagtävlingen mellan Slovakien och Sverige, båda länderna hade chansen eftersom båda hade en pilot med till den sista finalen. Robert fick till en riktigt bra start med sin flapper i åttaminutersfinalen och luften var bra. Landning efter 390 sekunder. Endast Lauri Malila, Schweiz flög längre så Robert fick med sig en riktigt välförtjänt silvermedalj ! Roberts andraplats säkrade också det svenska lagguldet.

Dag två var vikt för Axel och junior EM i klass F1A. Per fungerade som Lagledare och hjälpare. Axel hade fått en skada på förstamodellen under träning, modellen var nu lagad och efter ett par testflygningar innan mästerskapet såg det bra ut. Axel maxade den inledande starten. Men att plocka luften själv från marken utan att snurra är svårt. Axel tappade lite tid i några grundstarter och slutade på plats 16, övre halvan av resultatlistan. En bra mästerskapsdebut av Axel, men mer snurreträning behövs för att säkra maxarna, träningen har redan startat ! Under tävlingen noterades att flera lag inte höll sig till reglerna utan hade vuxna medhjälpare när piloterna letade termik. Det påtalades för juryn av den svenska lagledaren.

Nästa dag var F1B. Per F fungerade som lagledare och höll koll på tidtagarna. Per J inledde tävlandet, Oskar flög som nummer två och Bror sist. Svenskarna inledde på bästa sätt med två maxflygningar var. Sedan började strulet för både Bror och Oskar. Av någon anledning var inte Thorvald med och hjälpte Bror som tänkt från början. Oskar tappade retligt lite tid i start tre, det såg ut som att maxen skulle greja sig, men sista metrarna så föll modellen igenom snabbt. I start fyra stallade Brors modell men såg också ut att klara maxen, slutligen blev det blev ändå en retlig miss på två sekunder. Oskar chansade nu lite efter missen och tappade ytterligare lite tid. Bror råkade ut för ett tekniskt problem på modellen som fusade på vägen upp i stiget. Oskar slutade på plats 89 och Bror på plats 102. Svenska laget slutade på plats 27. Per J gjorde en riktigt fin flygning i finalen då åtta minuter skulle flygas. Landning efter 361 sekunder och en mycket hedrande 23 plats för Per J !

En vilodag för laget då det flögs F1B och F1P för juniorerna.

Sista tävlingsdagen var Martins dag i klass F1C. Martin hade bra fart på båda sina bästa modeller. På linjen fanns Robert och Oskar. Martin var lite osäker fortfarande eftersom han inte flugit jättemycket innan VM. En superstabil inledning av Martin med mycket säkra kast gav maxar i de fyra första starterna. I start fem så gick inte motorn riktigt lika bra som tidigare, dessutom hamnade Martin mellan två blåsor. Det blev en riktigt sur miss med endast en sekund. Modellen flög max bakom solrosorna, men tidtagarna kunde inte se detta, tidtagningen var korrekt. Otur för Martin att två dåliga saker hände i samma flygning. Dessutom hämtade Per modellen och kunde ha viftat i början av flygningen innan den drog in över solrosorna, men Per avvaktade med viftningen. Martin satte säkert resterande grundstarter och slutade på en hedrande 32 plats som första pilot utanför finalerna.

Så var VM-flygandet slut för svenska laget. En maraton prisutdelning avslutade de båda mästerskapen, höjdpunkterna för de svenska var naturligtvis F1A silvret för Robert och guldet för F1A-laget !

Två mästerskap som flygs tillsammans kommer att utvärderas. Det finns fördelar i form av att många vuxna var på plats för att hjälpa juniorerna, men också så drog tävlingarna ut på tiden vilket gav högre kostnader och fler dagar på fältet. För svenskarnas del så har vi ett fungerande maskineri i vårt lag, den relativt låga vinden under tävlingarna gjorde att hämtningar var lätta. Individuellt så kan man tänka att mer träningflygning innan kunde ha gjort att vi haft färre missar individuellt. Det var också klart att fysträning är viktigt, speciellt nu när det var många dagar, det är tufft att orka med en sådan här vecka. Vi hade ändå tur att temperaturerna under förtävlingarna gick ner till mästerskapsveckan. Fungerande solskydd är otroligt viktigt för framtida tävlingar. De nya reglerna med höjdmätaravläsningar kommer också att utvärderas. Det tog tid och var nog en enorm stressfaktor för arrangören. Reglerna behöver förfinas helt klart.

Sammanfattat av Per Findahl, Lagledare för det svenska friflyglandslaget utomhus 2023.