Instrumentflygning

Med instrumentflygning menar man flygning med ledning endast av flyginstrumentens utslag. Sådan flygning tillämpas då man inte kan bestämma flygläget med hjälp av yttre referenser.

Man skiljer mellan sluten instrumentflygning, då sikten utåt är avskärmad med huv eller liknande, flygningen genomförs VMC och öppen instrumentflygning vid flygning i moln under IMC-förhållanden.

Ändamål
Under molnflygning kan det bli ganska lång tid som flygningen genomförs på instrument. Utbildningen i instrumentflygning syftar därför att lära piloten att under långa perioder kunna flyga med hjälp av instrumenten, inte bara korrekt utan även med förtroende och bekvämt, utan onödig ansträngning och koncentration.

Segelflygplanets manövrering
Det är viktigt att man under instrumentflygning manövrerar segelflygplanet på exakt samma sätt som under flygning med sikt. Instrumentflygning skiljer sig endast på genom de sätt på vilket man skapar sig en uppfattning om flygplanets läge i luften. Under flygning med sikt gör man det genom att observera företeelser utanför segelflygplanet och vid instrumentflygning gör man det av ledning av instrumentens utslag.
Under flygning med sikt kan man lägga märke till att ett segelflygplan är stabilt och ”flyger av sig själv” om det är rätt trimmat. Endast obetydliga roderrörelser krävs för manövrering av flygplanet. Detta förhållande är givetvis detsamma under instrumentflygning. Flygplanet ska alltså vara väl trimmat och roderrörelserna vid normala manövrar små.

Instrumentflygningen bygger på följande grundförutsättningar

Förmåga att fastställa sitt flygläge och flygplanets rörelser med ledning av instrumentens utslag.
Förtroende för instrumenten
Tillit till flygplanets naturliga stabilitet
Flygplanet manövreras på samma sätt som vid öppen flygning
Vetskap om att mycket små roderutslag förändrar flygläget avsevärt.

Instrumentflygning och fysiologi
Under visuell flygning är de iakttagelser som görs med ögonen så dominerade att de undertycker de intryck som fås från balansorganen och ”känslan i baken” m.m.
Under instrumentflygning är det tvärtom, då piloten inte kan se underliggande terräng märks de senare intrycken relativt kraftigt. Det är dock så att de intrycken är missvisande, och det är ej möjligt att nöjaktigt bestämma flygläget med ledning av dem.

Några av de vanligaste intrycken vi kan råka ut för under instrumentflygning beskrivs nedan.

Flygning rakt fram och horisontellt.
Om flygplanet på grund av kyttigt väder bankats omkull häftigt, kan intrycket av bankningen ofta kvarstå även efter det att flygplanet rätats upp. Känslan av lutning kan vara så stark, att piloten lutar sig åt motsatt håll för att sitta, som han tror – lodrätt.
Flygplanet kan avvika från önskad kurs, utan att piloten ”känner” avvikelsen, under förutsättning att den är tillräckligt långsam (mindre än ca 2°/sek). Då piloten observerat kursavvikelsen på instrumenten och återgår till flygning rakt fram, kan han få intryck av fortsatt sväng eller sväng mot motsatt håll, som kan kvarstå relativt länge.
I uppåt- respektive nedåtriktade luftströmmar kan piloten under flygning rakt fram och horisontellt få en känsla av att han påbörjar stigning respektive plané.

Svängar
Flygplanets läge under måttlig instrumentsväng (mindre än ca 2-3°/sek) kan inte med hjälp av ”känseln” skiljas från läget under flygning rakt fram och de intrycken av felaktiga flyglägen, som påpekats ovan, kan även upplevas under normala instrumentsvängar.
Under branta svängar speciellt vid hög hastighet kan piloten uppleva att flygplanet ligger i looping på grund av att han trycks ner i sitsen och han har ingen känsla av att flygplanet är bankat – han anser sig tvärtom ganska säker på att flygplanet ligger rätt på vingarna.
Vid återgång från branta svängar lättar trycket mot sitsen avsevärt, varför piloten får en känsla av att han går in i dykning. Ett försök att motverka ”dykningen” kan då resultera i att flygplanet läggs i brant stigning. För att hjälpa piloten mot dessa villor, kan man vid urgång ur sväng trimma flygplanet framtungt, så att det känns bättre att föra fram spaken.

Urgång ur spinn
Under urgång ur spinn upplever piloten en markerad känsla av sväng åt motsatt håll mot spinnriktningen och vill därför återgå till spinn (eller brant grävande sväng) i samma riktning som tidigare.

Trötthet
Piloten kan under instrumentflygning bli trött och ouppmärksam pga. det ständiga iakttagandet av ett fåtal instrument. Tillståndet, som kan vara mer eller mindre utpräglat, kan medföra att piloten, trots övervakning av instrumenten, inte lägger märke till deras utslag eller helt plötsligt blir varse av dem och gör häftiga och okontrollerade manövrer.

Råd till nybörjare
Man kan, som påpekades i början av detta avsnitt, inte flyga på ”känseln” utan sikt utåt. Man måste få en ersättning av yttre synintryck och dessa är givetvis från instrumenten. Man använder sig i båda fallen av synobservationer för att informera sig om flygläget. Under visuell flygning får piloten information från den verkliga horisonten och vid instrumentflygning från svängindikator, fartmätare och variometer. Detta ger exakt samma information om flygplanets attityd, dvs. nosläge och lutning, som den verkliga horisonten men i mindre skala. Det känns ovant i början att inte använda de yttre referenserna för lägesuppfattning, utan enbart nyttja informationen från instrumenten. Vid den visuella flygningen utnyttjar man i stor utsträckning det perifera seendet för övervakning av den verkliga horisonten. Detta medför att man kan utföra åtgärder i kabinen samtidigt som ”koll” på flygläget kan hållas med det perifera seendet. Under instrument flygning har du ingen hjälp av det perifera seendet. Det måste kompenseras det genom att noggrant övervaka instrumenten, vilket görs genom instrumentövervakning.

Vid visuell flygning kan impulser från balans- och känselsinnena misstolkas av hjärnan, men så länge vi ser den verkliga horisonten eller marken, kan vi gallra bort den felaktiga informationen. Med hjälp av det perifera seendet så görs detta ibland utan att vi tänker på det. Under instrumentflygning måste vi däremot medvetet lära oss att utestänga felaktig information från balans- och känselsinnena. Med rätt teknik och träning kan vi lära oss detta.

För att undvika sinnesvillor måste felaktig information från balans- och känselsinnena undertryckas. Det görs lättast genom att vi sitter så bekvämt som möjligt samt avslappnat.

Med instrumentflygning menar man flygning med ledning endast av flyginstrumentens utslag. Sådan flygning tillämpas då man inte kan bestämma flygläget med hjälp av yttre referenser.

Henrik Svensson