Säsongens första sträcka. En vardagsberättelse.

Dagen började med väderspaning på Rasp och Topmeteo. Båda verkade överens om rätt kraftiga nordliga vindar och låg molnbas 1000m-1200m. Lite lågt och blåsigt kanske men inåt land västerut såg vädret betydligt bättre ut. Ett kort samband med M. och sen iväg. Vädret runt Sundbro såg väldigt blått ut och det fanns en risk enligt prognosen för blåtermik...

D. hörde av sig och bestämde sig för att komma ut och åka en sväng han med. R. dök upp för bogseringen och B. tittade in för en fika och en snabb lunch. Även en sällsynt fågel på senare tid tittade in: K. som glädjande nog valt att gå med i klubben efter ett kortare uppehåll. Välkommen hem

Banläggning.... Hummm. Vi bestämde oss för att bogsera riktigt högt och dra motorn direkt över Sundbro för att få så hög starthöjd som möjligt.

Banan fick bli ett spår västerut mot Karbenning för att sen länka av norrut mot Grycken S rakt i vinden. Västerut där vädret var bättre. 22mil.

Vi startade och allt gick enligt plan. Vi tassade västerut nära gränsen mellan Sundbro 2 och Sunbro 2 norr. Men det var inte mycket att flyga på och de små tussar som såg lovande ut låg på fel sida om Sektorgränsen mot Sundbro 2. Men vi hade höjd att gå på så vi gled vidare mot den frestande molnkanten som låg "nästan" inom räckhåll. Ett par ställen på lågan på första benet innan vi fick ordentlig kontakt med fina Cumulus och en höjd molnbas.

En komplicerande faktor var att tornet höll på att ropa upp oss när vi svettades på lågan pga att någon låg och sände blint på 119.2. De hörde att det var ett segelflygplan eftersom det bland allt bruset kunde höras en variometer som kvittrade. Men vi bedyrade att det inte var nån av oss. Till slut bad tornet oss om hjälp att ropa upp de uppenbarligen engelsktalande segelflygarna. M. tog mikrofonen:
Gliders on 119.2 this is a military frequency, please leave the frequency immediately. ;-D

Sen blev det tyst och flygledarna på Ärna uttryckte sin stora tacksamhet.

Nu började vi se skurar rakt på vår färdväg. Hmm ska man gå vänster eller höger om skuren. Är vädret utsläckt där det regnat? Men nu hade vi fått lite bättre arbetshöjd att jobba med och vi klättrade upp mot 1800m. Vi lyckades tråckla oss förbi skurarna och nådde så till slut upp till molnbas på 2200m

Väl uppe i molnbas började det bildas is på vingarna och vi märkte av ett sämre glidtal. Det tog rätt lång tid för isen att försvinna men nu hade vi hittat ett bra spår mot Grycken S. Det enda orosmomentet var att vår väg hem såg ut att vara stängd av skurar. Vi vände Grycken och letade oss tillbaka till ett bra moln vi passerat strax innan brytpunkten för att försöka tanka finalhöjd.

Vi ville vara lite försiktiga på vägen hem. Vi hade precis finalhöjd men var tvungna att runda några skurar och ville helst inte bli blöta igen eftersom nedisningen tidigare visade på hur mycket sämre glidet kunde bli. Så vi tog en rätt konservativ, lång finalglidning hem.

Farten blev inte kanon men inte heller jättedålig ca 90km/h. Jag tror inte att det hade gått att flyga så väldigt mycket fortare och banläggningen var i efterhand närmast idealisk. M. hade misstänkt att det skulle bli överutveckling medan jag litade mer blint på prognoserna och blev rätt överraskad över regnskurarna. Både M.och B. menade att detta var rätt typiskt väder för årstiden.

Kul att äntligen få tillfälle att flyga ihop med M. Nåt vi pratat om länge. Det känns som att jag har någorlunda rätt uppfattning om hur man kan läsa väder och tänka strategiskt. Den stora skillnaden är självförtroendet när man är på lågan. Jag skulle stannat upp och helt fokuserat på utelandningar och motorstarter medan M. har rutinen att kunna göra det och samtidigt tänka på hur man kan ta sig vidare på banan -även om det kan fordra några avstickare som inte ligger direkt i färdriktningen.

En annan stor skillnad är uppfattningen av avstånd. Vilken höjd kommer jag fram till molnet därborta på? Hur stort är det egentligen? Men det är bara att flyga mycket så lär man sig vad det lider.

D. gjorde en bomstart men lyckades sen hänga kvar i blåvädret runt Sunbro. Bra jobbat! Det var svårfluget vid fältet.

Skönt att flygsäsongen äntligen är igång på allvar!